...kan jag fortfarande inte gå. Robert ska hålla i kurs och måste åka till jobbet. Åk du, det här fixar jag, säger jag. Uppenbarligen tänker jag inte riktigt klart. Innan han går bär han mig till soffan och där blir jag sittande. Ringer DKV Hälsa och får en tid på Sophiahemmet. Kom så fort du kan, säger de. Teleportering börjar kännas aktuellt. Meddelar min chef via SMS att jag troligtvis blir borta resten av veckan. Det är onsdag idag. Att vara tillbaka på jobbet på måndag borde funka...
Börjar bli lite kissnödig. Hasar mig ner på golvet från soffan och ålar (tur att jag har mjukisbyxor på mig) på baken genom vardagsrummet, in i hallen och fram till toan. Väl tillbaka i soffan ringer jag Miss Fixit, mamma. Mamma kastar sig in i bilen och kör den långa vägen ifrån Mariefred till Söder. Med sig har hon ett par kryckor. Tack! Efter att grinande försökt få in benet i bilen är vi på väg mot Sophiahemmet.
Väl där går allt i en rasande takt, träffa läkare, röntgen, röntgen igen, träffa sjukgymnaster och läkare igen. Jag äter smärtstillande. Benbrott på skenbenet konstateras men eftersom brottet är så pass komplicerat behöver det troligtvis opereras. Lovely...
Mamma får in mig i bilen och vi åker till SÖS. Efter ett antal timmar i akutens korridor, där jag bl a får bevittna en fingerskada orsakad av en motorsåg, beslutar man att jag ska läggas in. Mamma passar på att ta lite kort. "Det blir roligt för dig att ha sen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar