Å ett å två å tre å fyr

Var hos sjukgymnasten igår. Vi tränade ben och mage i 1,5 timme. Sjukgymnasten hade med sig en elev (Han gick Sjukgymnastikshögskolan eller nåt. Ja förmodligen heter den så...) som var duktigt nervös. När han skulle förklara de nya övningarna för mig stammade han och tittade ner i golvet. Är jag så otäck?

Träningen gick jättebra och förbättringen har gått i rekordfart. Så härligt! Jag frågade hur mycket jag "har kvar" innan jag är "fit for fight". (Oj så mycket uttryck med snuffar det är i detta inlägg.) "Om du tänker dig att målet är att du ska vara 10 på en skala till 1-10, där 10 är att du kan jogga. Då är du på 2 nu." Upplyftande... Vi avslutade träningspasset med att sjukgymnasten och eleven turades om att HÄNGA på mitt onda knä för att tänja ut ledkapseln. På så sätt kan man tydligen tvinga fram lite extra rörlighet. Eleven vågade självklart inte ta i lika mycket som sjukgymnasten. Fego!

Idag på gymmet såg jag nåt ganska kul och märkligt. En man i 40-årsåldern sprang på ett löpband. Han hade linne och shorts och såg ut att vara i fin form. Men på fötterna hade han - håll i er - loafers. Hmmmmmm.

Nu kollar jag på "Project Runway". That´s good shit!